Difficult to cure II

Fast den här gången är jag allt lite sjuk.
Äter bruna små piller som inte hjälper.
Klart har ju precis tuggat i mej det första, men ska man
inte bli bra direkt ? Ska skriva till apoteket och klaga.

Nej Johan det är inte piller mot mitt vansinne.
Tvärtom är det på andra änden av kroppen.
Gör fruktansvärt ont att gå, högerfoten är boven i dramat.
Speciellt och i synnerhet stortån på nämnda fot.

Nå efter vissa egenhändigt utförda kirurgiska ingrepp
i Tisdags trodde man ju att dom spökade.
Kan tilläggas att flisen jag grävde efter nog följde med de två kilo kött
jag grävde bort.

Alltså tror man ju att man fårr en liten infektion, glömde nog
att desinficera min kära avbitare som ju användes till ingreppet.

Så man haltar glad i hågen in till farbror doktorn, nå så glad
var ju inte när jag fått vänta i tre timmar på att träffa honom.
Detta kompenserades i viss mån att farbror doktor var kvinnlig.

Fast diagnosen man får ?
Här hoppas man på att det någon unik sak som bosatt sig i tån.
Nåt tufft som man kan skryta om och imponera med länge.
Varför inte "mul & klövsjuka" den borde sätta sig på fötterna.
Ja eller i snoken då.

Men nej då vad säjer tant doktor ?
Jo att man har gikt.

Hur imponerande är det.
Så här sitter man sjuk och lika vanlig som vanligt.
Klart de fyra liter blod dom tog för proverna har
ju gett mej en blek och fin färg.