The golfproffs

Jepps det är allt lilla jag det.
Man har ju nu gått en halv kurs, andra halvan kommer
till helgen.
Så nu vet att det finns något som heter vattenhinder,
jag har också lärt mej att slå bollar i vattenhinder.
Samt slutligen det tre sätt som finns för att komma ur vattnet.

Det där med att jag kan slå bollar i vattenhinder är en
sanning med modifikation, siktar jag på vattnet missar jag.
Säkraste punkten för omgivningen är det jag siktar på.

Med lätt böjda knän och putande arsle lyckas jag nu
göra minst tio kvadrat runt mej till en olämplig zon att
vara i om man inte vill ha en golfklubba permanent inopererad.

Kamrat B (märk väl inga namn här inte, man vill ju inte bli stämd!) tycker
det ser komiskt ut. Han har dock aldrig sett sig själv
försöka fippla iväg ett stycke golfboll.

Nå har således stått på kör-gården nästan hela helgen.
Igår hände något knepigt.

Rätt som man står och misshandlar boll, klubba och gräsmatta
tycker man sig känna doften av bränt fläsk.
Man tänker inte mer på det men doften blir starkare och starkare.

Sådant måste naturligtvis kollas upp.
Och efter nogsamma undersökning visade sig att det var mina
annars vita ben som stektes i solgasset.

Så nu tillhör jag arten Tringa Totanus.