Och så en pjäs.

Klart först måste man väl rapportera hur underbart bra fjolltennisen gick.
Att man skulle hitta en sån lagkamrat nere i säljar-burarna.
Nä man är klart imponerad.

Visst är ju att när jag provade på att spela med någon av de andra två,
tja då lyfte man ju dom också.
Andreas muttrade något om högmod och fall.
Kan ju inte gälla mej, jag har ju svindel och är totalt omodern.
Tror han är sur för att jag missade en High five och nästan knockade
honom.
Prova själv att ha kontroll på fem söta små fingrar längst ut
på 150 cm arm.

Även de stapplande steg man gör på drivingrangen går frammåt.

Förvisso vill inte Bim stå brevid mej längre. Alltså man råkar slå lite
snett en eller två gånger och han börjar fega ur.
Och så ont gör det nog inte, kan bli svårt med naturbehoven.

Sen ska han inte klaga, som lyckas med konststycket att få iväg en
boll 200 meter rakt upp. Och detta med en klubba som är byggd för att
slå bollar 200 meter långt med.

Nå jag har ju någon gång förpestat denna fridsamma ö i cyberoceanen
med en dikt eller två.
Inte har det retat upp folk, så vi försöker med en pjäs istället.
Ja inte så mycket en pjäs som en monolog.

På en säng ligger en morgonsömnig man och slummrar.
Då han känner att en fluga kryper på hans hand.
-"Hej lilla fluga". Säjer mannen som är djurvän.
-"Aj flugor ska inte bitas".
Sen dör mannen. Ty det var ingen fluga, det var en svarta änkan

Sensmoralen av detta är naturligtvis, har du en fluga på handen.
Så håll käft och bit först.

Nä här har man inte tid att sitta och blogga.
Ska försöka krypa till sängen två meter bort.