Bissing-smärta.

Så var stunden kommen för lite mer seriös smärta på denna blogg.
Man har ju haft lite småont i en tand sen i maj.
Vissa hävdar bestämt att det för att käften glappar
för mycket på mej, ja så tanden inte får vila.

Vissa är korkade.
Jag är ju tyst, försynt samt blyg på gränsen till vettskrämd.

Nåväl ringer tandläkaren och får tid efter lunch, redan detta att få en tid samma dag
ser jag som lite fult. Halva nöjet med att gå till tandläkaren är ju att man kan bygga upp sin
nervositet och latenta tandläkarskräck i ett par månader i förväg.
Detta nöje togs elakt ifrån mej.

Väl hos tandläkaren läggs man på rygg och hissas ner i något konstigt läge där man halvvägs står på huvudet fast man ligger. Knepigt, men det är väl för att man inte ska kunna fly så lätt.

Ibland är man tacksam för snabba tandläkare, min är dock väl snabb.
Han hinner knappt få ut bedövningssprutan ur käften förrän han börjar borra.
Det är i dessa lägen eder bloggmaister avger vissa försynta avgrundsvrål.
Varpå min tandläkare slutar borra för att rota fram sina hörselskydd.
Har jag tur hittar han dom inte förrän bedövningen börjat verka.

Nåväl efter nån halvtimme av den bloddrypande tortyr som kallas lagning sker ju nästa skräckupplevelse.
Tre liter blod fattigare och halva ansiktet bortdomnad stapplar man ut mot receptionen.
Där en käck människa förväntar sig att man med ett bedövat leende ska betala en enorm
hög med pengar för nämnda tortyr.

Detta när ens enda tanke är på hur man ska kunna få i sig snus och kaffe på de närmaste fem timmarna. Ja utan att dregla som en brunstig kamel alltså.