Hjulfrid

Jo äntligen har jag det.
Fast vi börjar väl från början.

Veckan började väl hyfsat för att i rask takt
glida ner i det bottenlösa hål som är mitt liv.

Jag tänkte leka lite med mitt usb-kort, alltså ett kort
med olika ingångar och utgångar som man kopplar
till sin dator.

Alltså tar jag exempelfilerna på skivan som följde med och
provade att bygga om till program.
På fint språk heter det kompilera men skit det!

Öppnar det första, ett visual basic.
Provar att köra detta. Får felmeddelande, tydligen
har jag för gamla program.

Nå nu är jag ju lyckligt lottat så jag har ju en nyare variant
av just det program som behövs.
Startar det och provar att köra.
Döm av min häpnad när även detta var för gammalt.

Nå skit i VB sånt är ju till för lekskolebarn och konsulter.
Alltså öppnar vi C# projektet.
Nu tror ni säkert att jag dricker knark här, C#!
C-Brädgårdstecken? C-Fyrkant? C-Hash?
Nä C-sharp heter det, väntar ivrigt på att Bill
ska släppa ett nytt språk som heter C¤ ja C-Ricoh.

Nå bry er inte om det nu jag öppnar alltså C#.
Ja se där, nån hade för gammal programvara.

Nå nu är det krig, jag ska bara ha igång programmet.
På skivan ligger det ett par Borlandkataloger.
En C++ (Alltså jag hittar inte på, programspråk heter så, inte mitt fel)
och en Delphi (tänk efter inte ens jag har sjuk humor nog att döpa språk!)
katalog.

Således loggar man in hos Borland och försöker tanka ner C++-builder.
Först talar Borland om att jag har fel Framework (fråga inte, orkar inte ens börja).
Men erbjuder i samma MHZ-cyckel att låta mej ladda ner det rätta.

Okelidokeli, jag laddar ner. Inte fyra inte sex utan sju gånger.
Ety Borland tyckte att det räckte med hälften de första sex gångerna.
Till slut kunde jag lycklig krypa isäng i Tisdags i den trygga vetskapen
att min dator kör Dot-net frameworks 1.1(men sluta tjata, köp ett it-lexikon!).
Onsdagen ägnades åt att försöka få ner själv programvaran C++-builder.

Ska ärligt säja att jag tappade räkningen men jag tror
att det gick åt fem försök att få ner hela filen.
Sen var det ju lätt, bara att installera. Kopiera nyckel som
Borland så snällt mailat till mej och öppna och kompilera.

Man gick till sängs med ett brett leende och somnade med
ett ännu bredare men det beror nog mer på kroppsfunktioner än kompilatorer.

Så livet var frid och fröjd till ungefär tio i åtta i morse.
Då kom hämden för att jag lyckats med något.
Bilen är stendöd. Alltså vi pratar seriöst död.
Mer liv i en megalitgrav från stenåldern än i min bil.

Så en av anledningarna till att jag inte skriver detta med
tårna är ju den träningsvärk jag ådragit mej genom att gå till jobbet.
En annan anledning är att jag ju inte kan skriva med tårna.

Nå kollega Bim engageras för räddningsuppdrag.
Startkablar hämtas hos vår käre serviceledare som ju
kör Ford och således är i behov av slika kablar.

Man kopplar ihop bilar medelst kablar och allt borde vara
frid och fröjd, men icke. Trots fjorton glada voltare som
jublande hoppar över i kabel till min bil, är allt tyst.
Så tyst att man kunde höra en coronatråd gå av.

Tja fast det är ju inte helt sant, Freddan spänner dom så att
tråden slits av med ett glatt "tjiiong" som hörs milsvida.
Nå var tar tyst som en queinsinglampas arbete och tro mej
det är tyst. Då lampan mest består av lysdioder.

Nå en snabb mätning på mitt batteri visar att det har lagt av
som bilbatteri men gärna tar tjänst som Mc-batteri.
6 volt med startkablar kopplade.

Så jag köpte mej ett nytt batteri i julklapp.

Är lite nervös just nu, har ju lyckats skriva detta utan att skära mej
på mellanslaget.

Undras just vad morrondagen har i sitt illasinnade sköte.