Förbjud faxar!

Faxar är ett gissel som männskligheten vore bättre utan.

Jag lyckades alltså till slut få tag i rätt kort till min fax.
Utan större missöden lyckades jag också montera nämnda kort.

Vad gör eländesfaxen ? Jo den producerar ett sjukt litet knaster,
där den skulle producera en glad kvittrande ton som talar om att livet leker.

Det är nästan så man blir "faxinerad" över hur eländig den kan vara.

Nå ett annat litet problem jag har haft är ju att min bil varit en-armad.
Ena torkararmen haver lagt av.
Eller för att se på problemet från den
mer positiva sidan, en torkare fungerar utmärkt.

Således skruvas Volvo ner i små bitar och felet undersöks.
Det är en wire som har tackat för sig och rostat av.
Nå wire finns det gott om hemma, så en ny bit täljdes till.

Nu börjar problemen. En avrostad wire har en tendens att inte
sitta på det ställe den var satt till att sitta som fastsatt.
Hur sätter man då dit en ny wire, när man inte får någon
som helst draghjälp av den gamla wiren ?

Jo man provar sig fram, för er som aldrig haft bort torkarmotorn på
en Volvo ska veta att det är inga problem att få bort den.
Få dit den däremot kräver en ängels tålamod och teknikska kunskaper
långt över en raketforskares.
Jag är begåvad med inget av ovanstående.

Dock lär man sig knep och genvägar så till slut går det nästan bra.
Man sätter wire på ett sätt, skruvar ihop och se det funkar inte.
Skruva isär, omkonfigurera wire, skruva ihop, nä funkar inte. Svär en stund.
Börja om från början.
Jag lade ner tio timmar på att få eländet att funka.
Precis som mitt liv i övrigt så misslyckades det.
Vad gör en driftig toneruppsamlare klass 4 b då ?

Köper en ny bil förstås.
Så nu har jag två fungerade torkare.

Alla moders fax

Nu tror ni kanske att jag är så senil så jag har glömt att jag har en blogg, och aldrig
uppdaterar den just därför.
Klart det vore ballare att vara så senil att man uppdaterar
en blogg som man glömt att man har.

Senilbloggen för oss som inte kommer ihåg någe.

Nej den seniliteten har inte drabbat mej än.
Jag vet att jag har en blogg och jag kommer allt ihåg att blogga.
Men och det finns ett stort men, min blogg kräver någon form
av uppkoppling för att fungera.
Klart en lokal blogg på min burk skulle funka, misstänker dock
att läsarantalet skulle vara starkt begränsat.
Varför tjatar jag nu om uppkopplingar i alla dess vidriga former ?

Jo för att jag förra vecka satt i en isoleringscell utan någon
form av nätverk. Dock fick jag en ny cellkamrat som heter Robert.
För er som inte förstår sånt blev jag förvisad till Västervik.
Dock kände väl chefen ett stygn av medlidande så han skaffade en
boxer.
Tjohoo nu kan man ha tråkigt med mer än tre kanaler.

Nå vad är det nu för fax jag talar om 23 rader uppåt ?
Jo det är den fax jag hade lyckan att förstöra för nån
vecka sen. Nu har jag fått det där kortet jag saknade.
Ett litet problem uppstod dock ganska så snart efter uppackandet av kortet.
Inte nog med att den saknade en hel del av de kontakter
jag ville ha, den hade dessutom för många högtalarkontakter.
Det är kanske bra med många högtalarkontakter.
Någon pervers individ kanske vill ha sitt faxtjut i surround sound.

Dock konstaterades snabbt att jag måste fått fel kort.
Mej veterligen finns det ingen fax med innbyggd Tv, och
kortet hade både tv-utgång och antenningång.

Fast det är klart, skickar dom ett tv-kort till mej så
lider jag med tv-teknikern som fått mitt faxkort.
Klart han är nog smartare än mej och får ihop sin
tv med det kortet. Antar att man får faxtjut när
man byter kanal eller så.

Chefen ja, han föll till föga efter två år och fixade en boxer.
Antar det är för att själv tvingas bo därnere ibland.
Fast han vet nog inte riktigt vad han talar om.

Han sa häromdagen att som tekniker stod jag ut en del.
Jösses, vad fel man kan ha.
Jag som efter var jobb är så nedtonad.

The man, the myth, the facsimisile destroyer

Japp det är en sån där vecka igen.
Man ska byta ett matarhjul på en eländig fax och vad händer.
Man byter matarhjul och vad gör faxen ?
Den generar ett svagt knaster när man slår på strömmen.
Thats it.

Moderkortet har exploderat, nja klart på en mycket
mikroskopisk nivå men ändå.
Så visst känner man sig lite smått irriterad.

Gjorde service på en maskin igår, vill inte påstå
att den stod trångt till men jag var tvungen att
baxa mej ut för att kunna vända på skruvmejseln.

Varför man vill vända på skruvmejseln ?
Läs på om den torra elektrolytprocessen så ska
jag förklara det sen.

Det är ett litet problem i mitt jobb.
En datatekniker kan glatt gå in på vilka otroliga förklaringar
som helt.
Folk står ändå där och nickar
och lägger pannan i djupa veck, ingen vill ju
erkänna att man inte kan något om datorer.
Således kan en datatekniker komma undan med
saker som " Ja du det verkar som om en dll-fil har fastnat i cashen
och hindrar på så sätt bussbredden ner till cpu'n"

Sånt köper folk för folk vet att det finns något som
heter cpu.

När jag säjer att kopiorna blir dåliga för att det
sitter fullt med etiketter på pcu'n så skriker folk.
Dels för att det ska heta cpu sen tror dom att man luras.
För det finns minsann ingen cpu i en kopiator.

Då försöker man förklara på enklare svenska att
pcu är ett annat namn för trumman samt att den är nedklenad
med etiketter.
Då får man nästan jämt frågan om man inte vet vad delarna heter.
Ska det vara en trumma kan det inte vara en pcu.

Man inser här att man har förlorat vad man än gör.
Förklarar jag att pcu står för "photocondutor unit" vilket
någon nångång översatt till trumma, tja då ljuger jag.

Plockar jag fram trumman och visar etiketterna, tja
då får jag höra att det där är ju en trumma varför står
jag här och tjatar om cpu'n ?

Skulle jag orka skuva isär maskinen och visa cpu'n, tja
då undrar folk varför man inte lagar maskinen istället.

Vid det här laget börjar en röst i mitt huvud, skrämmande
lik min egen.
Den uppmanar mej att använda min skruvmejsel
på ett ganska oortodoxt sätt.
Ett sätt som blandar in diverse kroppsöppningar på folk
och nämnda skruvmejsel.

Den dan jag av någon anledning får med mej Bim's mejsel ut
så kanske men bara kanske att jag gör som rösten säjer.

Mycket förberedelser no blogging

Ja så kan man väl sammanfatta den senaste tiden.
Det är så att de första stapplande stegen mot
dollarmiljoner, snabba bilar och lösaktiga damer sker på Söndag.

Kom ihåg att ni läste det här först!!
På Söndag spelar jag min första golftävling.
Så snart den är avklarad är det ju bara en tidsfråga
innan man står på LPGAtouren och viftar in miljoner med snedslag.

Förberedelserna har som alla förstår varit mycket intensiva.
Massor av pasta och målfokusering.

Naturligtvis försöker man ju också vila och meditera sig i form.
Men se, sånt gillar inte min oförstående serviceledare.
Det är inte lätt att vara toppidrottsman här inte.

Nå han lär ångra sig, för när jag får nobelpris i golfologi.
Tja då får han sitta på ett sidobord, man bråkar inte ostraffat med mej.

Nu känner jag att jag ska gå och träna lite sittande
puttning över gustavsbergs-greenen, och så målfokuserad
som jag är lär jag inte missa med mycket.